svidande prioriteringar
Livsstatus just nu kan sammanfattas i ett ord: m a t k o m a
Jag var i stallet hyffsat tidigt idag
och hade sedan en tjej som var och provred Knallen i eftermiddags. Åkte sedan deirekt ut till andra stallet. Skruvade upp radion (ja, spotify i all ära, men i stallet ska det vara radio!), fixade alla boxarna, fick min dos av fölgos, tog in hästarna och gjorde allting klart. Raka vägen hem för kinamat sedan. Jag tror aldrig kinamat varit så gott förut. Och vilken gudagåva med hemkörning!?
Imorgon är det ytterliggare en provridning på schemat för Knallen och sedan ut till stall nummer två. Har hört det ryktas om riktigt gott väder också så jag hålelr tummarna! Såhär en lördag känns det rent ut sagt pissigt att sitta hemma och jag hade mer än gärna varit ute med resten av vännerna men innerst inne vet jag att jag lär tacka mig själv imorgonbitti när jag står pigg och utvilad och väntar på bussen imorgon och ser alla vara på väg hem efter en lite för lång utekväll... Kort och gott lockar det inte mig att hoppa upp på hästryggen bakfull och vara halvslö. Jag vill bli bäst utifrån vad jag kan bli och då tror jag att man helt enkelt måste kämpa därefter. Det här med prioriteringar är jävligt trist ibland faktiskt. Tur att det åtminstone är värt det.
och hade sedan en tjej som var och provred Knallen i eftermiddags. Åkte sedan deirekt ut till andra stallet. Skruvade upp radion (ja, spotify i all ära, men i stallet ska det vara radio!), fixade alla boxarna, fick min dos av fölgos, tog in hästarna och gjorde allting klart. Raka vägen hem för kinamat sedan. Jag tror aldrig kinamat varit så gott förut. Och vilken gudagåva med hemkörning!? Imorgon är det ytterliggare en provridning på schemat för Knallen och sedan ut till stall nummer två. Har hört det ryktas om riktigt gott väder också så jag hålelr tummarna! Såhär en lördag känns det rent ut sagt pissigt att sitta hemma och jag hade mer än gärna varit ute med resten av vännerna men innerst inne vet jag att jag lär tacka mig själv imorgonbitti när jag står pigg och utvilad och väntar på bussen imorgon och ser alla
vara på väg hem efter en lite för lång utekväll... Kort och gott lockar det inte mig att hoppa upp på hästryggen bakfull och vara halvslö. Jag vill bli bäst utifrån vad jag kan bli och då tror jag att man helt enkelt måste kämpa därefter. Det här med prioriteringar är jävligt trist ibland faktiskt. Tur att det åtminstone är värt det. 
