när man vill sätta hagelgeväret i pannan

Igår när jag kom ut till stallet började det regna. Men bara lite. Så jag hämtade in Hero och började sadla honom, och tänkte under tiden mest att "vafan, om lite regn stoppar mig nu, hur ska jag då överleva vintern?". Följde det gamla ordpsråker, "kläder efter väder" och det regnade verkligen inte så mycket så att Hero berördes av det. Att nämna här är att jag för det första hade en allmänt dålig dag. Ni vet en sådan där dag då man innert sinne hoppas att allt ska flyta på så bra som möjligt så att man slipper fightas med minsta lilla motgång.

Givetvis blev inte fallet så.
 
Jag tror att jag hann sitta upp, rida ut på fältet bakom hagarna och skritta ett halvt varv innan Hero bestämde sig för att göra den där ridturen betydligt mer på hans villkor. Regnet blev värre samtidigt som han testade mig allt mer och jag kände bara hur hela mitt huvud skrek "Nej. nej. nej. snälla. bara gå framåt och låt oss överleva det här trots regnet och humöret." Ha. Tror ni att han ville detsamma? Inte det minsta. JAg tragglade ett tag med honom och kände mest att min envisa sida inte var på topp och bestämde mig för att lyckas få in honom på två vändor till på mina villkor och sedan rida hemåt. SAgt och gjort. När vi rider tillbaka längst vägen får han syn på Caroline som komemr gåendes och bestämmer sig igen för att tjura och tvärt vägra gå framåt. Regnet fortsatte och ni kan gissa mitt humör va? Med världens suck i kroppen var det bara att vända om, ta ett varv till på fältet för att få honom att lyssna ordentligt igen innan jag satte av och vi gick hemåt. Gissa vad som hände med regnet när jag satt av? Ja, precis. Inte öste regnet ner längre i alla fall. Kul. Driver övre makterna med mig eller var är ens poängen? Tänk er en klassisk amerikansk komedi där huvudpersonen tänker att det inte kan bli värre, och regnet på ett ögonblick börjar att ösa ner. Ungefär den känns det. Jättekul. Verkligen. 

Men, vilja och envishet ska med vilja och envishet besegras. Så är det. 
Har ni också, rent ut sagt, skitdagar ibland? Då ni känner att ni knappt ens orkar lägga tid på att försöka för att det bara gör det värre?  Blir så trött på mig själv ibland. 
 

Kommentarer



Kom ihåg mig?



Skriv din kommentar här

Trackback