turn the world off for a sec
Idag har jag varit så himla off. Orkade inte ta mig upp ur sängen. Orkade inte tänka. Orkade inte äta. Orkade inte gå ut med hunden. Orkade inte ladda telefonen. Bara låg i sängen med rullgardinen nerrullad tills i eftermiddag och kände mest ångesten äta upp mig inifrån över de mest banala sakerna. December är en ganska ångestladdad månad för mig. Sen tror jag inte att jag riktigt vant mig vid att vara hemma ännu, det är så mycket som kommer tillbaka när man kommer hem efter att ha varit inlagd på sjukhus så länge med helt andra vanor och system för att ta hand om sitt stackars hjärta. Men just det här med att det är december också. Varje gång jag fyller år så tar det ett tag för mig att smälta att jag är äldre.. att livet rulalr på och hinner ikapp. Trots att jag inte alltid hinner med. Ångest inför all julstress som verkar vara något utav ett måste i det här samhället. Ångest över hela julen. All mat, alla människor, all julklappshets och blickar på sig. Att träffa gamla vänner med en rädsla i hjärtat över att jag inte orkar lika mycket som förr, att jag inte är den Hanna som då. Kan man gå på en reunion med sina gamla bästa vänner och lämna efter en timme för att man inte orkar? Är det ens moraliskt okej? Kan man gå på julafton också när det blir för jobbigt? Men vart går man? Vart tar man vägen när man vill ha en paus från livet och man inte hinner med? Den där rullgardinen känns med ens väldigt otillräcklig och jag vill mest köpa ett par thermobyxor och begrava mig själv höet i stallet. Helst inte vakna förräns det är januari 2015. Eller nej, okej, februari.
